TACK STYLISTEN!!! Låt oss nu bara slippa krigsdräkterna….

20:10

BREAKTHROUGH:  Mannen M sa precis: “Höj lite nu” inför Pain of Salvation. Snacka gott betyg, Mannen M is no fan of the schlager, hur mkt han än fejkar för att please mig.

20:13 CHILLS. Fan va bra den är, så naken, så ärlig och så GILLAR jag att han ser ut som JESUS. Take me home….

20:18 Ok second time aorund, Pernilla har samma klänning på sig (är hon FATTIG eller? Alla schlagerstjärnor med självrespekt byter outfit!! ;)) Men, vilka respektingivande klackar! Damn grrrl! “Jag vill om jag inte ramlar….” Det här måste va viktigt för Pernilla m tanke på att hon skippar brorsans bröllop för detta. Ärligt talat….. dumt beslut.

TILLÄGG: VA FAAAN, ser ni?!?! Milititärinspirerande axelklappar, va faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan?!?!?!

20:26 Jag gillar det pauline vill göra, VERKLIGEN, men Duffy kommer alltid göra det bättre. U got me begging u for mercy….

20:31 THE ROCK CHIX RULES!!!!! De slår Pauline m hästlängder. Nytt fräscht fräckt!

20:38 Ja men jag säger då det, till o med Calle Moreaus har bytt outfit…..

20:40 Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw………… gubbarna……………… snyft

20:45 Ärligt talat, wannabeMika/bröderna Rongedal gör det jävligt bra, jag har en intern konflikt i detta nu. Jag tycker detta är BRA o bör gå vidare, men det kommer ändå bli en stor gäsp i ESC, så kanske ska vi låta det vara en schlagerböghit i Sverige som spelas på gayklubbarna halv fem och leder till svettiga nakenöverkroppskramar, men inte mer? Kanske bör gubbarna få sig en chans…?? Eller? Aaaah, vet inte vem jag är längre!! ;)

20:50 Ja, jag sa ju det! Typ! Grattis Orsa spelmän och Calle!! Underbart!

20:55 Jag ÄLSKAR Alcazar. Det är ofrånkomligt. Jädrar i min lilla låda, detta tror jag på. Jessica är söt men kan slänga sig i väggen gentemot detta. Hörde ni att publiken sjöng med? Detta är ÄKTA schlager, som det ska vara!!

21:00 Faaaaaaaaan, när jag väl hör dem ångrar jag mig. Var nyss så stursk men det här är faktiskt riktigt bra…. O i ESC skulle det här gå FETHEM. Blond donna sjunger vackert och rent och ärligt, hon är skrämmande lik ABBA-Annefrid. Låter lite som Sandy i Grease, hör ni det? Cellon är dessutom ett trevligt och unikt inslag…. Crapski. Jessica/Alcazar….. Jessica! Nej Alcazar! Nej… Suck… Vi låter svenska folket bestämma, så tar jag ett glas vitt till….

21:05 Ok.. ja Jessica gick vidare, det kanske var väntat, även om jag är sorgsen över att inte få se Alcazar mer. De är som en inventarie!! Well, nu bör jag göra en gissning känner jag. Jag tror att Heaven or hell och Jessica går till final. Det är mitt sista bud. Själv vill jag ha vidare gubbarna, men jag tror inte de slår nytänkande rockbrudarna. Inte this time around, schlagerpubliken blir bara yngre o yngre… (Eller är det jag som blir äldre och äldre? ;) Dont ask questions u dont wanna know the answer to!)

21:35 Jaha, ett fel. Folket ville ha Pernilla och inte nytänk. Där ser man. Well, inte bölar jag. Pernilla kör med glitter och konfetti, det är det enda rätta i schlager, så visst, en färdig gåvidigare, but still, hade varit najs m lite skön “hårdrock” (så hårt var det ju inte) i finalen, inte sant?? Ok återstår att se om Jessica går vidare el inte.

21:40 Ja men där ser man! Ett rätt iaf! Jessica tog hem det! Braaaaaaaaaaaaaa! Gubbarna var ju assöta men va 17, jag tror på Jessica ändå, hon växer och växer.

En värdig andra chansen har nu nått sitt slut och er specialrapporterande Singla, er schlagerdonna i etern, ska dra sig tillbaka till sin loge och umgås med sin karl (efter en magnifik trerätters som avnjutits mellan varven, efterrätten har vi förvisso kvar men den tänkte jag kombinera med diverse andra aktiviteter….. ;)) PUSS på er!!

Jag är faktiskt av den chockerande åsikten att andra chansen inte är direkt jätteintressant. Mmmm håll i er, förstår att det där kom högst oväntat. Men jag är mest intresserad av att se alla bidrag och såklart av vilka som går vidare ikväll, men i övrigt är det ju mest en upprepning av tidigare veckor. Det enda som verkligen är av intresse är ju ascoola Dolph :) Iaf ikväll.

Själv har jag en girls night in. Det funkar som så att jag sitter här i min soffa med lappen i knät. Jag har morronrock på mig, är nytränad, nyduschad och nypeelad och nyinsmord och har ett underbart glas vitt intill mig. Stereon spelar soft och Mannen M lagar mat. Det är fullständig lördagsfrid i Casa Singla och jag känner mig sådär hopplöst priviligerad denna afton, som så många andra kvällar. Jag lever i sanning ett högst tillfredsställande liv, jädrar i min lilla låda att jag kunde kirra det så fint :)

Förresten, det vet ni inte än nä, jag firade 26 kilo förra veckan. Larvigt haha. Känner inte igen mig själv i spegeln längre. Jag är så jädra snygg så jag och alla runt mig dånar. Glömmer av att jag är en hot mama och fattar inte varför folk (främst män) vill PRATA med mig hela tiden, GUD så enerverande. Särskilt nu, GOD I love att vara 28 år, för alla grabbar som stöter på mig är VUXNA och det är ju så jädra härligt och bra för egot, även om jag har min man tingad och inte ämnar lämna detta tillstånd, sååå nöjd med vad jag har, men njuter i fulla muggar av uppmärksamheten jag får av andra män. Det är härligt! :)

Svarade just på en Fråga Singla som jag sugit på ett tag, det är inte alltid så lätt att svara er, bara så att ni vet. Eller jag menar, det är underbart och fantastiskt att få mejl av er, men jag vill ju så jävla gärna nå fram och nå in och förändra och trösta, så ibland får fingrarna kramp när jag inte vet hur jag ska få fram allt det där som jag VET men som ibland är svårt att klä i ord. Jag sitter ju på den gudomliga kunskapen att ni är UNDERVERK och så skriver ni mejl om skraltiga män som inte behandlar er som ni förtjänar, och så frågar ni mig hur ni ska komma över det och jag vill bara……………………DOH! Ibland ge er en rejäl BITCHSLAP så ni kommer back to reality!

Ett liv har vi, ett enda, och det ska vi ju njuuuuta av, inte lägga på män som inte är snälla mot oss. Så lätt att säga, men så svårt att efterleva, för gudarna skall veta att även jag har lagt ååååååååååår på män som inte gjort tillstymmelse till att förtjäna det. Jag har hoppats och kämpat och vridit ut och in på mig själv för att få det att funka. Det är en sann fröjd att slippa det, o jag önskar detsamma för er.

Det är därför jag är lite hård ibland, i mina Fråga Singla-svar. Men det är av kärlek, det hoppas jag ni förstår. Oh, nu börjar det. Bäst jag kollar, just in case… PUSS

Sommaren 2008 blev jag tillsammans med en underbar kille, då 24 år gammal. Han svepte med mig i sin kärleksrosa lovetornado och visade mig en värld jag aldrig sett innan. Han tog hand om mig, lät mig vila under hans trygga vingar och jag kände mig inte ensam i världen längre, det var vi. Han tog med mig till hans familj som tog emot mig med öppna armar, jag lärde känna en familj som var så annorlunda från min; en familj som har middagar varje kväll, spelar musik, dansar när andan faller på, kramas, skrattar och där alla är välkomna. Ett varmt latinamerikanskt hem, precis så som man hoppas att det ska vara. Ett hem som en svenne som jag inte hade kunnat föreställa mig fanns. Jag träffade mormor, morfar, låtsasmormor, låtsasmorfar, kusiner, syskon, vänner; jag blev en del av deras familj.

Efter sommaren skulle min kille, A, börja plugga igen i grannstaden. Jag hade precis slutat gymnasiet vid tillfället och flyttade med i hopp om att hitta ett jobb där och kunna leva sambolivet med min kärlek. Jag vantrivdes där, jag var utan vänner, utan jobb och A han var i skolan, med en tjejkompis vid namn K eller med sin bästa killkompis som bodde i staden. Det dröjde inte länge förrän jag flyttade hem igen men åkte till honom flera gånger i veckan för att vara med honom. En dag var hans mail öppen, nyfiken som jag är kikade jag lite(Okej, jag rotade runt) och hittade ett mail till en okänd tjej i hans utkorg. Var tydligen någon gammal flört som han mailat nu, ett år senare, och frågat om hon fortfarande hade samma mail och att han fortfarande gillade bilden hon skickade till honom förra året.  Jag blev tokig på honom, men han skyllde på att han rökt på (=/) och att han hängde med sina kompisar som pushat honom. Jag förlät honom.

Vid samma tillfälle tyckte jag mig också se mail från hans ex. Jag var nästan säker… Men inte på datumet. Jag letade reda på hennes nummer, messade henne och frågade om hon hade haft kontakt med honom. Jag tänker inte bli lurad, tar reda på sanningen själv istället.  Det hade hon dock inte, men hon kontaktade A sedan och berättade att jag hört av mig till henne och han blev riktigt sur.
Senare samma höst efter att han varit på en fest kvällen innan kommer han in i badrummet när jag badar. Han sätter sig på toalocket och gråter. Jag tröstar och frågar vad som hänt. Han berättade att han strulat med en tjej från en annan utbildning på festen (bland en massa vänner till oss som kommit dit). De hade hånglat, tagit och sedan sms:at hela dagen kring vad som hänt. Jag blev helt chockad, slet på mig mina kläder, ringde en kompis som kom och hämtade mig. Tyvärr så tar det ett tag att åka dit från min hemstad så jag stack ut med min väska. Hela min värld hade rasat samman, killen jag lämnat allt för hade svikit mig så brutalt, någon kanske tycker: han hade ju inte sex med henne, vad är grejen? Men jag tycker att det var ett otroligt svek och otrohet. Jag grät hysteriskt och ringde upp honom och ville veta PRECIS vad som hänt. Han berättade hela historien och att hon hade frågat om hon fick bli hans älskarinna… Och att han inte hade svarat på det.

Några dagar senare åkte jag dit, grät som bara den och avslutade allt. Han hade ryckt bort mattan under mina fötter och lämnat mig sönderfallen, lurad och förnedrad på marken. Men kärleken till honom fanns kvar och jag började umgås med honom igen efter ett tag. Sex och umgänge, men inga känslor var inkluderade. En kväll skulle han skjutsa hem mig (jag körde), jag sa att nu kan han ju berätta hela sanningen om det var något han inte berättat. Han hade ju inget att förlora, vi hade ju inte ett förhållande. Då berättade han att han hade haft sex med vännen K som han umgåtts så mycket med. I vår säng… Jag tappade greppet helt, vinglade runt på motorvägen, grät, skrek och berätta för honom att om han någonsin kontaktade mig eller min familj igen så skulle jag se till att han inte kan gå igen. Jag bromsade bilen på en sidoväg, klev ur och liftade resten av vägen hem. Ville inte ens prata om hur det vara att vara jag just då. Jag grät konstant, gömde mig under täcket och hade sån ångest över att han inte var den jag trodde han var. han var inte min älskling. Jag hade blivit så grundlurad och förnedrad av någon som jag trodde stod på min sida och älskade mig. Trodde ju att det var vi mot världen.

Jag gick vidare, men efter ett tag fick jag mail, sms och samtal där han berättade hur mycket han älskade mig och att han inte förstod vad han förlorat förrän nu. Träffade honom sedan en kväll och han grät, grät och grät samtidigt som han bedyrade att han aldrig skulle göra något sådant igen bara han fick mig tillbaka. Jag tog honom tillbaka och den kommande tiden var så fylld utav kärlek och respekt. Vi hade bara ögon för varandra och han behandlade mig som om jag vore det viktigaste som vandrade på jorden.
Efter några tumultartade händelser gick han till en psykolog några månader, jag försökte stötta honom och hjälpa honom ordna upp sin ekonomi, ändra på hans störda relation till pengar: lån. När sommaren kom åkte han till USA och sina släktingar för att jobba där då han inte fått jobb i Sverige. Det slutade med att han ville åka hem till mig efter 1 månad. Men vi höll ut och han kom hem i september då det var bestämt.  Då var han väldigt rastlös då han inte visste vad han skulle göra med sitt liv, nu 26 år gammal. Jag stöttade honom och hittade en massa utbildningar till honom. Han fastnade för fritidsledarutbildningen och det blev hans plan inför nästa höst.

Från i höstas tills för lite mer än en vecka sedan var vi lycklig, stabila (trodde jag iaf) och planerade att flytta ihop igen. I början av mars skulle vi flytta ihop i vår nya fina tvåa. Vi hade börjat köpa möbler och hade precis anmält intresse på ett bord på Blocket. För en vecka sedan påbörjade han praktik på ett trädgårdsvaruhus i stan. Han berättade att han träffade en jättetrevlig tjej vid namn D. Jag var givetvis misstänksam men tyglade mig. De började sms:a mycket, prata mycket samt umgås mycket. Jag kände att något var fel och i söndags så bad jag om en time out i några dagar vilket han höll med om. På måndagen var jag dock tvungen att hämta min dator hos honom och ville ju träffa honom. Då berättade han att han behövde tid för att fundera ut om han verkligen var kär i mig. Han diskuterade att han och D var så lika, de hade kommit fram till att om de var tillsammans så skulle de aldrig bråka. De gillade samma böcker, filmer och musik. De gillade bägge namnet XXX till ett barn. Och vi var ju så olika enligt honom, och de så lika. Sedan kommer det fram att denna tjej, som bor i en stad 20 mil bort valde praktik i vår stad framför familj, vänner och jobb i sin hemstad. Förstod att något var väldigt off då. Sedan kom det fram att de ansåg sig vara själsfränder och att om ödet ville så skulle det bli dem i framtiden. Men han ville dock fortsätta vara tillsammans med mig och flytta ihop…
Sedan berättade han att D skulle vilja ha barn nu, han har velat ha barn sedan han var 18 och har mått dåligt över att han inte hade det familjeliv han ville ha. Jag är ju bara 21 och vill inte ha barn än. Sedan hade han frågat om hon skulle kunna tänka sig att ha barn med honom och hon sa ja.

I bilen frågade jag honom att om han släppte loss sina känslor, vilka han påstod att han höll tyglade, och blev kär i henne. Vem skulle han välja: D eller mig? Han svarade att det ville han inte svara på. Jag fick också veta att D skulle vara hans stöd under veckan då han funderade på om han var kär i mig eller ej, eftersom hon var hans närmsta ”vän”.
Igår kväll, ringde jag honom och sa att vi måste ses idag. Han ville veta vad det handlade om, ville jag avsluta vårt förhållande? Jag sa ja. Idag kom han hit och han grät konstant i två timmar. Vi kramades mycket och berättade att vi älskade varandra. Jag märkte att han led nästa, om inte lika, mycket som jag.  Detta har varit det mest smärtsamma som hänt i mitt liv. Att behöva ta farväl av den viktigaste personen i mitt liv. Som funnits där, stöttat mig och varit min klippa; jag älskar honom av hela mitt hjärta fortfarande, trots att han skadar mig om och om igen. Vi hade planerat vår framtid tillsammans, så mycket planer. Och nu står jag här ensam, så ensam, medans tomrummet efter mig fylls upp av D. Hur kan jag gå vidare utan en så viktig beståndsdel i min framtid? Vi hade ju planerat vår framtid tillsammans, och nu ser den inte alls likadan ut.

Jag står här med ett brustet hjärta utan framtid känns det som ibland och jag förstår inte varför. Varför var han som han var, varför är han som han är? Hur… HUR kunde hon, D, och han komma så långt på 5!!! Dagar??? Är det kärlek? Jag vet att det var en bidragande faktor till att han lämnade mig. Men hur kan 5 dagar outshine 1.5 år? Vi gick från lyckliga till slut på 1 vecka… Är detta normalt?
Var jag inte bra nog? Jag vill tro att jag är ett catch, ser riktigt bra ut, pluggar på högskolan just nu, sunda värderingar, bra farmtidsplaner, ansvarsfull och a freakin´ goddess in bed.  Har gått igenom allt från att tro att jag inte engagerat mig nog, vilket jag har big time (Kanske för mycket) till att tro att jag har fel hårfärg.
Jag förstår inte… Jag trodde jag var hans och han min mycket längre än 1.5 år. Hur kan jag älska honom så mycket när han är så fel? Hur kunde han lämna mig efter allt vi haft? Älskade han mig aldrig? Jag trodde vi älskade varandra högt och byggde på samma framtid.
Vad är det som har hänt egentligen? Vem/vad är han? Nu blev det en riktigt lång historia, men skulle verkligen uppskatta respons. Dina svar är så bra. Singla, du är grym!

RARA ÄLSKADE FINA UNDERBARA UNDERSKÖNA LJUVLIGA SKAPELSE!!
Pust, vi börjar så, så har vi börjat rätt! TACK för att du skrev till mig, det var jättebra gjort av dig och jättefint skrivet. Brev som kommer till mig blir gärna långa, och till skillnad från spalterna i tidningarna beskär jag aldrig några brev på grund av platsbrist. Det här är Salong Singla och här får kvinnor ta plats. Och så finns det en poäng med att skriva av sig allt, inte sant? Du har kokat ner er relation i nånting som du tycker blev långt, men som trots allt inte blev längre än tre sidor, och till syvene och sist kanske inte blev längre än ett par rader på slutet. Missförstå mig inte, jag försöker absolut INTE förminska dina känslor och upplevelser, jag försöker bara koka ner det till vad det egentligen handlar om i slutändan, kontentan av det hela, vad som verkligen betyder något, oavsett alla historier upp och ner, fram och tillbaka.
Du sammanfattar det väldigt fint på slutet i ditt brev:
”Hur kan jag älska honom så mycket när han är så fel?
Hur kunde han lämna mig efter allt vi haft?
Älskade han mig aldrig?
Jag trodde vi älskade varandra högt och byggde på samma framtid.
Vad är det som har hänt egentligen? Vem/vad är han?”

Där har du det, in a nut shell. Och mitt svar är lika långt som kort, egentligen. För när allt är sagt och gjort får vi tyvärr enas om en deprimerande slutsats: Love isn´t fair.
Kärlek har ingen logik eller rättvisa. Det finns inga svar på de här frågorna, mer än att saker och ting förändras här i livet, och vi gör bäst i att vara ständigt närvarande, ständigt vakna och aktsamma på att de leder oss i den riktning vi vill gå, att vi lever de liv vi vill ha.

Älskade han dig? JA, självklart. (In his own little way….) Byggde ni på samma framtid? JAPP. Var allt det du trodde var sant verkligen sant? Ja, absolut, när det hände och sas och gjordes så var det sant. Sen kommer livet emellan och faaaan så ont det kan göra. Det finns absolut ingen rättvisa i detta, men tack och lov finns det fantastiska förutsättningar!
För när du tänker efter, vad har du egentligen förlorat mer än en hypotes? Du har förlorat vad jag brukar kalla wouldhavecouldhaveSHOULDHAVE. Usch nu låter jag grym men jag menar det här på absolut bästa sätt. Till syvende och sist är ju alla relationer vi någonsin ingår helt hypotetiska, i alla fall vad framtiden beträffar, för vi vet aldrig vad morgondagen bjuder, på gott och ont. Det enda vi med säkerhet vet är att vi på färden har med oss vår allra bäst vän, vår livspartner i ur och skur, dvs underbara fabulösa oss själva.

Du har dig, och det är det som är de fina förutsättningarna i detta. I övrigt verkar du ha lämnat (du talar i termer av att ha blivit lämnad, och så kan det såklart kännas, men ur mitt perspektiv är det du som har lämnat) en ganska destruktiv och osäker relation bakom dig, med en person som är allt annat än klar över vem han är och vad han vill här i livet. Ja, hur KUNDE han lämna dig efter allt ni har haft tillsammans? Det är en jävligt bra och berättigad fråga, som dessvärre är ganska meningslös att besvara, därför bör du försöka undvika att göra just detta. För vad spelar det för roll?

Många gånger vill vi ha ”svar” när en relation tagit slut, det är ju helt självklart och mänskligt att vi vill veta  VARFÖR nån dum jävel ryckte bort mattan under fötterna på oss, vi hade ju inte ens tagit av oss pumpsen än. Men detta varför kan inte besvaras. Sinnesförvirring? Rädsla? Kåthet? Demoner? Depression? Who knows…. Nästan alltid när sånt här händer som just hänt dig brukar personen i fråga ångra sig bittert efteråt. Det brukar hända rätt snabbt.
Det nya som glimrade så vackert glimrar plötsligt inte så vackert längre, främst för att man inte vet vad det där vackra innebär, man gissar, söker en bättre hypotes, när den gamla hypotesen börjar kännas alltför bekväm eller alltför skrämmande (beroende på vilket virke man är av).

Det enda den här historien egentligen gör tydligt, är att du bör inte vara med den här mannen. Han är inte klar med sig själv alls och kommer därför varken göra sig själv eller dig lycklig. Orättvist, ja. Brustna drömmar. Men i slutändan inte mycket värre än så. Ett hjärta läker. Tårar rinner men det läker. Och snart nog är du ute på andra sidan. Sååå sjukt klyschigt men klyschor blir ju klyschor för att de är sanna.
Du frågar hur du kunde älska honom, och det tycker jag du också gör bäst i att sluta fråga dig själv. Kärlek är ingen ”tävling” där man kan få poäng för att man är duktig och älskar ”rätt” människa, dvs en person som stannar kvar hela livet och nånstans där under tiden friar och avlar barn med en. En varaktig relation är inte ett mått på hur lyckad man är som människa, eller i vilken mån man är värd kärlek. Grannen som varit ihop med sin kille i 15 år är inte bättre än vad du är, på något sätt. Det funkar inte på det viset. I själva verket är vinnarna alla vi som älskar, och det är så du skall se på dig själv. Genom allt detta har du aldrig slutat älska och aldrig slutat försöka, och det är heder till dig för det och en stor guldstjärna på bröstet. Men det finns en gräns, och den gick ganska exakt för en stund sedan, till exempel när han lämnade dig för en flyktig flirt. Själsfrände? Bah. Bullshit.

Jag önskar så jag kunde ge dig några raka tydliga svar eller trösta på nåt vis, men det är väldigt svårt att göra det i ett sånt här läge. Det enda ditt brev egentligen säger mig är att du under 1,5 års tid har varit i en osäker skakig relation och att den tack och lov är slut nu. Så ser jag det, som inte känner vare sig dig eller honom. Ur mitt perspektiv var det här det bästa som kunde hända, så du kan gå vidare till stordåd här i livet, till en tillvaro som inte baseras på osäkerhet och rädsla för att bli lämnad. Du har suttit i en parentes alltför längre. Och du, min stjärna, är ett utropstecken som förtjänar sååå mycket bättre och kommer få det såå mycket bättre.

How about a man som ger MINST lika mycket som han får for a change? Hur skulle det kännas? Nån som du VET kommer offra, förlåta, brinna, önska, drömma, göra precis lika mycket som du gör för er relation, för att få vara med dig? Hur låter det? HYPOTETISKT? ;)

No, my love. Högst genomförbart. Ett sätt att göra det hypotetiska mindre hypotetiskt är nämligen att gå på beprövad erfarenhet. Om det låter som en anka, kvackar som en anka….. etc, eller med andra ord (dr Phil’s) The only way to predict the future is to look at the past, eller om jag fortfarande inte makar mig self clear: FÄHUNDEN FÖRTJÄNAR DIG  INTE OCH HAR INTE BÖR INTE HA TILLSTYMMELSE TILL CHANS PÅ ATT SPENDERA EN SEKUND TILL I DIN NÄRHET.

Gråt färdigt, och gå sedan vidare. Du kommer aldrig ångra dig.

Och så äter jag min frukost på det här bordet

Och tröttnar jag på beachen relaxar jag vid poolen i en sån här

Ja, det är bestämt, bokat och… nä inte betalat än men snart. Mannen M får rota fram lite laxar ur lägenhetsköpet. Det blev en mycket mycket dyrare resa än vad snålarneSingla tänkt sig, men ack o ve, eftersom varenda jävla hotell marknadsförde sig med bamseklubbar och grinande barn på precis varenda bild var det nära att vi gav upp.

“Finns det INGA som är som vi?!” utbrast jag desperat. Så kollade jag på ett hotell (det hundrade i ordningen, jag har gått igenom ALLA hotell som erbjuds av Ving, Fritidsresor och Apollo i Alanya, Turkiet) som var något utöver det vanliga. I informationsfilmen fick man bara se svennebananheteropar som satt och åt romantiska middagar och skålade och log ömt. Jag hann påbörja meningen “Men shit, vilket svenneheterohot….” innan insikten slog mig som en blixt i huvudet. DÄR hade vi det. VÅRT hotell.

Så, vi bokade. Det är det finaste hotellet Ving erbjuder i området, det är fint och vitt och precis i stan, precis på stranden, fina pooler (ingen barnpool alls, yeay :)) och ffa FINA SOLSÄNGAR. Crap jag vill inte ligga i äckliga plaststolar, jag vill ha fina sängar!! :) det är helt enkelt perfekt!!

Så, i maj bär det av! ÄNTLIGEN! Och ja, vi bokade m balkong mot havet. Tyvärr var rummen som hade JACUZZI på sina f-ing balkonger SLUT men jag hoppas på att kunna flirta mig till en ombokning på plats! :)

20:03. Äntligen har Christine Meltzer en vettig klänning på sig. Hon har sett ut som en barbiedocka i en bilkrasch med en transa och ett trasselsudd föregående veckor, men nu ser hon äntligen normal ut! Måns som vanligt DROP DEAD, gud geeee mig den kostymen så jag får sätta den på Mannen M. Och lila, min favvofärg, bra val Månsan!

20:10 Låt nr 1 m Sibel STOP

Men gud i HIMMELEN, varför har hon på sig en halvfärdig smällkaramell??? Och varför uppträder cyklopmän med kjol? Jädrar, det är svårt att fokusera på låten! Stort plus på fartig schlagerlåt iaf, tidigare delfinaler har inte kunnat prestera så många vettiga schlagerbidrag, förutom Alcazar som aldrig avviker en tum från vad som förväntas…. Men Sibel vågar iaf poppa till det, utan att ta till Lantos porrbritneygrepp. Låten är hyfsat tät, men Sibels röst håller inte riktigt. Det blir ett fett NJAE på denna. Plus för att Sibel är söt.

20:15 Låt nr 2 m Py Bäckman Magisk stjärna

Ojojoj, måste de återanvända kläder i den här finalen? Hon har ju på sig Christer Björkmans pinsamma krigskostym från öppningen av första delfinalen!! Izzy Osbourne möter Christer Björkman i en bra Björn Kjellman/riktig dålig Caroline af Ugglas-rip off. SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA sluta sjung!

OH NO!!! NU ÄR DET MUNSPEL I MELLO!!! BEVARA MIG!

20:20 Låt nr 3 m NEO Human frontier

Oooooooooh!! Han ser ut som MIKA! Underbara ljuvliga pojkvasker, jag älskar dig redan av hela mitt hjärta! Haha men vad är DETTA? Neo, Py Bäckman OCH Christer Björkman vill ha sina krigsrockar tillbaka!

Ok, fokusera på låt. Han inte bara ser ut som Mika (förutom att Mika aldrig skulle tagit på sig nåt så överjädrigt vidrigt), han LÅTER också som Mika. Och heter nästan som Mika. Hmm…. hur ställer vi oss till detta???

Äsch, va fan, vi gillar! Bröderna Rongedal möter Mika möter Willy Wonka. Det kan funka! Män som sjunger i falsett kommer alltid ha en soft spot i Singlas hjärta. Det svänger ju katten! (Men jag kräver Extreme Makeover till finalen!!)

20:25 Låt nr 4 m Lovestoned Thursdays

Ooooh, vilken underbart mysig svängig låt! Jag kan säga DIREKT att den här kommer inte gå till final, men den kommer spelas i Singlas spelare hela sommaren! Det här är BRA musik. Den håller hela vägen, texten håller, framträdandet håller, dragspelet håller (även om jag per princip protesterar mot såna naturvidrigheter i Mello!!) Bra röster! Moderna ABBA! If we hade a million more to go…. JAG SJUNGER REDAN MED!! Yeay!

20:30 Låt nr 5 m Anna Bergendahl This is my life

Meh hallå, sen NÄR vill vi ha jädra IdolREJECTS i Mello?! Kan inte de där två tävlingarna hållas isär??

Ok, nu när jag fått det där ur mitt system. Damn grrrrl, u can sing! Hon ser fenomenal ut! Lite femtiotalskänsla, docklik, med en så stark röst! Det här är en av de bästa balladerna hittills i Mello. (Men kan inte NÅGON befria henne från de FRUKTANSVÄRDA röda sneakeserna?!?! Lord have MERCY!) Bättre än Jessikas, helt klart, hon sjunger så rakt och ärligt, det går rakt genom rutan, rysningar här!! Henne ska vi ha! Det blir nog en andra chansen på den!

20:35 Låt nr 6 m Pernilla Wahlgren  Jag vill om du vågar

Eh ok. Välkomna Linda Bengtzing om 20 år på scen. Snälla Pernilla, u cant pull off en så kort kjol! Så, nu när jag klarat av kläddissen (den måste vara med!!) kan jag börja lyssna. Nu får vi ju faktiskt äntligen lyssna på SCHLAGER! WEEEEEEEEEEEEE!

Den HÄR går hem! Precis som det ska vara, den här kunde lika bra framförts för 15 år sen, SÅ ska vi ha det när det är MELLO! Lycka vore med bara såna här bidrag, men men, när man inte kan få allt, kan man iaf få Pernilla Wahlgren!

HÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖJNING!!!!

TILLÄGG: JAAAAAAAA! ÄNTLIGEN EN VÄRDIG SLUTPOSE!!!!

20:40 Låt nr 7 m Noll disciplin Idiot

- (tystnad i protest)

20:45 Låt nr 8 m Peter Jöback Hollow

Åh Peter Peter Peter, du träffar alla mina tonarter och du får träffa mina tonsillar vilken dag du vill!

Men allvarligt talat, vad är UPP med krigsrockarna?!?!! HAR ALLA EN STYLIST SOM FÖRLÄST SIG PÅ NORD OCH SYD?!?!?!!?!!?! Get over it! Det är över!!

Pust. Åh, vilken UNDERBAR musikallåt! Jag vill se musikalen! Pampigt, muskligt, känslosamt, äkta, värdigt Peter Jöback. Detta blir allt annat än ett fiasko. DARIN; du kan slänga dig i väggen, detta är vad du har att mäta dig mot! Det här är en riktig artist, som vet hur man smälter kvinnohjärtan OCH manshjärtan med blicken. *dreggel*

Don´t leave me know… I´m hollow…. Singla sjunger med igen, det är precis som det skall vara i Mello, förutsägbara låtar så ingen behöver känna sig som en IDIOT!

20:55 SNABBREPRIS: SINGLA GISSAR

1 - Stop: ANDRA CHANSEN

2 - Magisk stjärna: ÅKER UT

3 - Human frontier: Går vidare t topp 5, ÅKER SEN UT

4 - Thursdays: ÅKER UT

5 - This is my life: ANDRA CHANSEN

6 - Jag vill om du vågar: FINAL

7 - Idiot: ÅKER UT

8 - Hollow: FINAL DIREKT

20:58 HAHAHAHA; HOMOMAFFIAN! MÄN SOM HATAR KVINNOR! DET ÄR FAN GENIALT!!!! Jag ska ringa min homomaffia direkt efter detta, Henrik, jag RÄKNAR med att du inväntar mitt samtal spänt!!!

21:00 Vidare: 3, 5, 6, 7, 8!

WHAT?!?!?!?!?!! Nummer 5 direkt till final?!?!?! What the heck svenska folket, ni har ju baske mig SMAK! Jag trodde det inte om er, men JAG ville ha vidare denna snäcka!

21:08 Singla gissar igen

3 - Andra chansen

6 - Andra chansen

7 - Åker ut

8 - Final

21:17: Resultat

Om inte Idiot åker ut tänker jag aldrig mer titta på schlager.

21:18 JAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! jag hade ändå aldrig kunnat leva upp till det löftet hahaha.

21:19 Och till final går PETER såklaaaaaaaaaaaaaaaaaaart!! I KNEW IT!!!!!! Peter alltså vilket proffs, kolla han tog sig en mun vatten, bara för att kunna sjunga så bästelibäst som möjligt, ååååh Peter me loves u!!

Pernilla t andra chansen, ja men vad sjutton, det är ju helt ok! Jag gissade typ nästan rätt iaf! :D

Åh nu får vi höra Peter igen, kom igen allihopa nu njuuuuuuuuuuuuuuuuter vi riktigt ordentligt!

Vad gör de nu för tiden? Varför hör de aldrig av sig? ;)

Intressant att se vad jag en gång fallit för och tyckt varit viktigt. Också intressant att notera faktum, rent objektivt, de är fan alla JÄVLIGT heta. Ja, se bra smak har jag minsann begåvats med :D Och även om de där historierna är long gong begravna and forgotten så är det ju sjukt intressant att veta vad de gör nu. Frågan är varför? Är jag den enda som drabbas av stalkingryck? Eller är vi alla lite territoriella och nyfikna kring våra ex? Man vill ju liksom bara veeeeta. Särskilt om de som dumpade mig. TRODDE NI ATT NI SKULLE FÅ NÅN BÄTTRE ELLER?!?! ;) Bah! Losers!

Allt skulle bli mycket lättare om jag kunde få ett nyhetsbrev nån gång om året.

“Ex update, the 2010 edition

Dear Singla, we would like to inform you that we are all deeply miserable and f-ing LONELY without you. Letting you go was the biggest mistake of our lives. Since we let you go, it all has gone downhill. Peter has lost almost all of his hair (except on the chest, still monkeyman if you know what we meen… oh sorry, of course you do!), Donny is addicted to gummy bears and Taylor was last seen under a bridge in Slottsskogen. Our lives are pointless, and furthermore, with the risk of repeating our selves since last years letter, we all wonder: WOULD YOU PLEASE PLEASE FOR THE LOVE OF GOD AND ALL OF HIS ANGELS JUST COME BACK?!?! We know that you are so happy now, in your perfect little two flat apt and Mr Magic Wonder Man that you obviously hooked up with, we know you got a super job and a super fun social life and that you are superthin and motherfucking still sexy hoochiemama, yes, please don´t rub it in, we are in deep shit over here…. But even so, can´t you just CONSIDER, no strings attached, just coming by for a chat? A beer? A foot rub? If it is too much to ask, we know that you have refused all of our offers every year up til now, maybe you could atleast walk by Peters flat?

The smell of your hair would cheer him up. It would cheer us all up. Heck, Tomas even stole one of your letters (send our best to your mama, it´s our fault that the postcard didn´t arrive for christmas) just to lick the stamp, hoping it would still contain some of your saliva!

So, you see, nothing has really changed over here. We just…. we just miss you….

Hope you are doing well, as usual. Don´t forget about us. We´re still out here… Hoping…. Waiting…. Wishing…. Dreaming….. And regretting every second of our miserable lives without you, oh the sun of our lives, the mother of all joy and happiness in the world, the goddes of sex.

Sincerely / The Losers That Once Had You.”

(Ok, det här med egentid och ensamtid var kanske en rätt dålig idé… Men kanske roar jag nån? :)

Själv mår jag prima snus! Jag har deklarerat den här helgen till Officiella Singla-helgen och avnjuter den i solitär ensamhet i mitt hem. De senaste helgerna har varit aproliga med resa t Old Singlatown o underbara Henrik, schlagerfest my place med alla goa vänner, utgång på gayklubb med en KÄNDIS där jag blev presenterad för andra kändisar och hotshots i Mellovärlden, ja herreminje, förra helgen var verkligen a road kill. In a good way. MEN, det sätter sina spår, och vet ni, en del i min nya livsstil innebär att säga PAUS stopp och belägg, nu är det avhållsamhet och vila som gäller. Och det har jag alltså gjort nu!

Igår åkte jag raka vägen hem efter jobb och så gick jag och TRÄNADE. Sen gick jag hem o guckade i soffan och kollade på Let´s dance medan Mannen M var ute och firade med sina kollegor (avslutat stort projekt). Idag har jag makat my wonders, so to say, för även om det är vilohelg innebär ju inte det att jag lägger ner och lägger av, icke! Jag har blivit VALD till den creddiga styrelsen jag tidigare nämnde!! WEEE! Det kommer bli mkt jobb, men det känns sjukt inspirerande, jag får kanske dra ner på nåt annat av allt jag håller på med, för detta vill jag satsa på. Om inte annat för det ger goda karriärmöjligheter ;)

Hur som helst, efter detta åkte jag hem igen för att återigen njuta av min egen ensamma glans. Mannen M är på galej idag också (han behöver inga avhållsamhetshelger, evidently,  å andra sidan håller han inte på med fyrtiotusen projekt som er Singla gör) så jag får sitta här och vara APSNYGG för mig själv…

Jag kommer troligtvis bli sjukt uttråkad, men det finns en poäng i att bli det då och då, särskilt när helgerna snurrat lite för fort sista tiden. Jag har lagt väldigt mkt energi på väldigt många andra människor, och även om det i många fall såklart ger mer tillbaka än vad jag skickar ut, så finns det fall när det bara bränner ut en… u know?

SÅ, därför och av hälsoskäl o förebyggande stressutbränning är denna helg en TRÅKHELG, om man så vill, eller en underbar helg där jag umgås med mig själv, läser, tränar, äter nyttigt och bara lagrar energi för tider som komma skall.

Det innebär dock inte att jag inte vill ha nån att prata med, så vad sägs om samling i kommentarsfälten under Mello?! :) Samma tid, samma kanal, my place (dvs här nedan). Är ni här? :)

Vilket är, ja, HELT vrickat. PSYCHOVARNING på Singla, jappidudi. Men man får väl lov att beundra folk, det måste man väl få? Jag lovar att inte bli en sån där knäppis som lägger hästhuvuden i sängar, eller tror att jag ÄR Claudia och plötsligt dyker upp vid hennes pojkväns jobb och ber om en smällkyss.

Hur som helst, när jag nu gått runt och beundrat Claudia hände igår något MAGISKT. Ett sms damp in från en vän jag sällan träffar och hör av, dock en väldigt nära “bästisfrånförr” liksom. “Hej Singla! Kollar du på Let´s dance?? Du är så sjukt lik Claudia Galli!!”

Och alltså…. ja. Jag gick upp i atomer av lycka, så förblindad av mitt egna växande ego att jag lade ut just detta sms-innehåll på Facebook. Och DÖM AV MIN FÖRVÅNING, men jag är nu uppe i 12 kommentarer där vänner och familj antingen utbrister att DET är ju uppenbart och att de tänkt på det i åratal, och andra utbrister att JA tack för att jag fick veta vad det är med Claudia, jag har funderat så många ggr på vem hon liknar.

Så, to be clear. Claudia liknar MIG. Inte det omvända. ;)

Lycka är att se ut som Claudia Galli. Hoppas de tycker jag är lik henne till personligheten också (det som skiner igenom i tv o blogg iaf), hon  är ju så förbannat RAR, LJUV men ändå så fenomenalt förtroendeingivande, respektabel och KICKASSBRILJANT. Och sån är ju jag åxå :P

Så, här är Claudias blogg. Det enda dumma är att där har hon lagt upp bilder på MIG, hallå copyright??? Du kunde frågat först!

Fair enough, jag kunde inte hålla med mer, man ska ju inte “nöja sig” som en aktiv och medveten handling, dvs med medvetenheten/vetskapen/tron om att “detta är eg inte vad jag vill ha alls, men jag vågar/vill inte leta mer”. Då är man bound for misery, om ni frågar mig. (Vilket ni bör, jag är ett proffs :))

DÄREMOT och listen carefully för det här ligger mig varmt om hjärtat. Problemet ligger väl baske mig inte i alla relationer med Svennebanankillar, dvs ni vet, era kickasstjejer, som väljer killar som bara är “bra”.  De där killarna som tjejkompisarna tycker är “ok” men som de bakom ryggen viskar att hon kunde fått bättre, en roligare snyggare fräckare rikare, whatever man nu väser fram lite sådär hemligt till tjejkompisarna. Problemet ligger väl snarare i alla de tjejer som är ihop med män som är direkt OBRA. När de går ner sig i relationer som är destruktiva. De grälar jämt, är inte lyckliga. DÄR har vi ett problem. Med såna ska man inte “nöja” sig, man ska skicka dem på sophögen där de hör hemma.

Sett ur det ljuset får mina tjejkompisar GÄRNA settle med Mr Good Enough som är “bra” men inte FANTASTISKT FABULÖÖÖÖS JAG TROR JAG DÖR VILKEN MCDREAMY HON HAR HOOKAT MEEEED!!!!!!!!!

And why? Ptja allvarligt talat, hela konceptet med Mr McDreamy ligger ju i just det faktum att han är ju bara Mc Dreamy för just den där tjejen, inte för tjejkompisarna. Det är själva kärlekens essens. Den där tjejen ser i kärlek saker som ligger bortom tjejkompisarnas ögon, hon hör vad som viskas om nätterna, det är hon som möter hans ögon och känner gränslös lycka i sin relation. Därav bör myten om McDreamy snarast dra nåt gammalt över sig, i alla fall om de som skall avgöra McDreamy-heten är tjejkompisarna eller ännu värre, en idealbild som ingen människa i världen kan leva upp till. Jag valde inte “Good enough”. Jag valde “Great for me”.

Konceptet “det finns nån bättre” har aldrig ens föresvävat mig. I så fall måste Gud fader själv nedstiga från himmelen för att toppa vad jag har. Men är han McDreamy? Är han det bästastefantastiskastesnyggasterikastesmartasteroligaste som någonsin existerat?

PFFFFFFHHAHAHAHA! NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Såna människor EXISTERAR inte. Och det är ju JUST DET som är poängen! Jag är inte felfri (close enough though ;)) och det är inte Mannen M heller. Halleluja i himmelen för detta. Jag älskar en människa, inte en dröm. Att älska en dröm blir nog ensamt i längden, om ni frågar mig.

Så, för att sammanfatta. Ladies: Dumpa sophögarna som gör er olyckliga på tippen. De som bara tar er energi och inte gör er lyckliga och inte ger er vad ni förtjänar. Sen fokuserar ni er energi på de BRA männen. Japp, direct all your attention to the Mr Good Enoughs. För EN av dem, minst, är - utan tvekan - GREAT for you. Och det är honom du ska hugga :D

Men i övrigt, varför är då Singlas i vanliga fall fabulösa liv nu än mer extraordinärt! Ja men what the heck, kolla in detta, det händer så sjukt mkt bra grejer nu!!!

 - Jag och Mannen M lever f-ing TOMTEBOLYCKA! Jo, det är sant. Harmoniskt, spännande, romantiskt, tryggt, kommunikativt och omtumlande på en gång. Relationen skriven i Singlas relationsbibel utspelas just nu i en tvåa i hamnen nära dig! Och vi äter middagar och vi städar och vi sexar och vi shoppar och vi inreder och vi praaatar pratarpratarpratar över middagen varje dag (som Mannen M såklart lagar medan jag kollar på Biggest Loser) men så stänger vi av tvn, tänder ljusen och så UMGÅS vi som ett, ja ni vet ett sånt där par som faktiskt GILLAR varandra och varandras sällskap! GUD i himmelen.

 - Jag har fått en PROMOTION, ja jädrar i min lilla låda, jag trodde nästan aldrig det skulle hända men det gjorde det! Den träder i kraft i höst så vi får vänta lite till på nya titeln (läs: lönen ;)) men det klarar vi väl av med tanke på de två DEMONISKA år vi nu lämnat bakom oss under Häxans styre.

 - Och på tal om HÄXOR, ja det enda spår den miljön efterlämnade var ju inte en trasig broken Singla, det var ju också en TJOCK (but still absolutely fab, make no mistakes) Singla. JA MEN DET ÄR BORTA NU! Jag har bara ett par ynka larviga hekto kvar (de sitter på röven thank u very much lord laughing in the sky) men i övrigt är de fanimig GONE! I DID IT!!!!

 - Jag är up for nomination i en sjukt creddig styrelse, mkt ska till för att vi inte ska kunna ropa yahoooo men vi väntar ändå med det slutgiltiga yahooooet tills allt är klart right. But, ännu ett, still - up for nomination, pretty damn good!!!!

 - DET ÄR MELODIFESTIVALSSÄSONG och jag ber så HEMSKT mkt om ursäkt för att jag har försummat mina plikter men jag har varit SJUKT upptagen med att gutta runt i min perfekta relation på mitt perfekta jobb i min perfekta kropp för att VÄLKOMNA denna period och fira in den som sig bör, dvs nämligen i OLD SINGLATOWN med allas vår HENRIIIK! Jag var där, hos honom! Och drack skumpaskumpaskumpa och prataprataprata och dansade på gayklubb så fjädrarna rök över hela stan och den är väl ännu inte återställd.

 - Och nu kommer det, ja låt oss nu alla underbara singelkvinns gräva ner oss i ytlighetens fröjder, ja följ med mig ner i djupet bara, det är vi alla värda att göra då och då, men jag har firat min nyvunna kropp och mitt nyvunna samboskap med…..

EN TVÄTTÄKTA KAREN MILLEN KAPPA!!

 
Ja, den är från Himmelen, ungefär som Mannen Från Himmelen (som jag ANBEFALLER att han ska komma hit nu på lördag och fira Mello i Singlas flat och skriva ett gästinlägg LIVE, annars ska du döden dö, hör du det, och åka tillbaka därifrån du kom ;))

Well, ungefär allt SÅNT har jag pysslat med. Ja ursäkta versalerna men det är liksom så mkt som vill ut, nu på en gång, det är en paus i livet, som en lucka, som en skänk och nu bara flyyyyyter allt! Jag är så värd!

Och NI är så värda! Jag utgår från att ni alla är fullt upptagna med att damma av era fjäderboor och köpa glittermake?! Och att ni dejtar livet ur er med underbara män som behandlar er så som ni förtjänar? Ni kommer väl ihåg att det är ni som har makten??? Jag börjar känna mig som en upphakad papegoja här nämligen, så stäm nu in i kören: DET ÄR VI SOM HAR MAKTEN!