Hej Singla!

Jag hamnade på din blogg och kan bara ge dig tummen upp.

Jag har ett problem och undrar om du kanske kan hjälpa mig med lite råd..

Jag träffade en kille genom en tjejkompis i slutet på sommaren, hon satt och fikade med honom när jag av en slump gick förbi uteserveringen dom satt på, det slutade med att jag fick sitta med dom, vi satt alla tre och pratade i tre timmar innan det var dags att rulla iväg hemåt för att sitta barnvakt åt en kompis dotter.

Bara någon dag senare addar killen mig på facebook, vi pratade lite där och sedan addade han mig på msn (för mig var allting så konstigt redan då eftersom jag inte tycker om att kommunicera med ett ragg via nätet, men då jag verkligen hade fastnat för han så satt jag vid datorn rätt så mycket)

Efter några dagar frågade han efter mitt nr på msn och vi bytte nr. I början tog det ganska så lång tid innan vi hann ses och hitta på något då han alltid råkade “glömma” bort mig, detta tyckte jag var lite konstigt och bestämde mig för att inte vara den som skulle påminna han, för vill han verkligen ses så skulle han komma ihåg det. hur som helst så förstod jag ganska snabbt att han bara spelade glömsk då han en gång bad mig påminna han om att vi skulle ses den dagen vi hade bestämt, jag svarade att jag inte skulle påminna han för om man verkligen vill ses så kommer man ihåg det. Denna gång kom han ihåg det och vi sågs. Hur som helst, vi träffades flera gånger efter detta och umgicks väldigt länge, han bjöd med mig till sina olika sportaktiviteter och där träffade jag hans närmaste vänner. Han hade en fest här om dagen och bjöd mig på den, väl på festen när alla andra gäster hade dragit hem frågade han mig om jag ville vara kvar. Ingenting hade hänt mellan oss fram till denna fest, inte ens en kyss. På festen, började vi strula och hålla på, men inget sex (för det ville inte jag) han förstod det och var inte på det minsta, vilket kändes bra. Han frågade om jag ville sova över, att jag kunde ta sängen och han soffan men jag valde att åka hem. han hörde inte av sig utan har skrivit till mig två gånger på msn (väldigt kallt, men alltid han som skrivit först) men inget sms eller samtal, vilket känns jättejobbigt.

Min kompis som känner honom varnade mig tidigt för att han är rädd för förhållanden och är den typen som springer så fort det närmar sig att bli tillsammans, men jag har aldrig varit för på. jag har aldrig varit den första som sms:ar eller skriver på msn, det är alltid han som gör det. Jag har inte gett han vibbarna av attjag förväntar mig att vi nu ska bli tillsammans, så varför är han tyst? Det har aldrig varit så tidigare sen vi började umgås att han messar varje dag, men aldrig att det har varit tyst i en hel vecka. Jag vill inte skämma han eller vara för på för då e jag rädd att han springer. Vad ska jag göra? Vad tänker han? allt blev så konstigt efter att vi höll på på hans fest. Han är 28 år gammal och aldrig haft ett förhållande.

En av hans bästa vänner trodde att jag var hans flickvän och visste exakt vad jag pluggade, detta betyder väl att de har pratat om mig? Givitvis sade kompisen att han bara gissade på vad jag pluggade. Jag brukar inte falla för killar så här lätt, vet inte vad som hänt denna gång, och varför jag fallit så pass hårt eftersom han inte ens är speciellt charmig…

Hej min lilla fjäderboa!

Inte ska vi ha det på detta viset! Låt Singla svepa in dig i en stor varm filt och varsamt varsko dig om vad det är som pågår…

Två saker.

1. Det är i själva verket du som dumpat honom utan att veta om det eller märka det
2. Det gjorde du troligtvis jävligt rätt i.

Jag vet att det här är svårt att förstå och svårt att ta in, men låt mig då förklara lite fint. Du, liksom såå många andra kvinnor, är vana vid att tänka på dig själv som mindre värd, som den som jagar, som den som skall skatta sig förbannat LYCKLIG om hon får en man på kroken, och därför sysslar med en massa knepiga, konstiga och framförallt FELAKTIGA spel. Som det du räknar upp, att du inte messat eller skrivit först etc, inte ”varit för på” mm. Allsmäktig Singla blir lika förskräckt varje gång.

UNDERBARA CHIX SOM VI SKA INTE HÅLLA PÅ O LÄGGA BAND PÅ OSS FÖR ATT INTE VERKA FÖR PÅ.

Det är så urbota dumt, framförallt för att det helt enkelt inte funkar så. Att män blir rädda för relationer och måste vaggas in i en trygg ”ladidadi nä jaaa vill inte va med dig, vill inte bli ihop, vi bara umgås, nohoooo pressure” för annars sticker de och blir skrajsna är en MYT, en stor fet av mansvärlden uppblåst MYTAJÄVEL.

Pust. Jag blir så upprörd för den drabbar ju oss underbara kvinns så hårt. Men nu ger jag dig och alla andra läsare sanningen.

Män blir inte rädda, generellt sett vill de inget hellre än att räddas av en underbar kvinnas mjuka varma famn, de vet bara inte alltid om att det är just din famn som skall rädda dem och de är rädda för att om de tror att din famn skall rädda dem så kanske de blir dumpade.

DRIVEN BY FEAR kallas detta, eller fear of rejection, vilket är precis samma rädsla som driver oss kvinnor. Dvs, även dig, i det du just beskrivit.

Så, hur kokar jag nu ner denna mumsiga lilla kaninsoppa så att vi ska sluta på att du har dumpat honom?

Easy. Se på er historia ur hans ögon. En sportnörd på 28 som aldrig fått en relation att funka, o så kommer underbara du förbi. Först kan han inte tro sina ögon, vill du verkligen träffa honom, och han är så fenomenalt osäker så han spelar på att han har glömt, skickar osäkra sms bara för att bekräfta att du kommer, så han slipper stå ensam och dumpad och se dum ut.

Sen kommer du på hans fest, o gamla klang och jubeltid han får HÅNGLA med detta mirakel till kvinna!! Änglarna sjunger i himlen amen! Men så, PANG, vad gör brudåbäket? (Dvs du.) Jo, du vill inte ens smeka hans ensamma lilla spira utan packar nätt ihop ditt ljuvliga paket hem till dig och lämnar honom i en ensamt ekande säng. Inte ens sängsällskap fick han. Han var inte ens värd att vakna med. SÅÅÅÅÅ dumpad.

Ur hans fear of rejection perspektiv.

Vem som helst är kall och undvikande efter det.

Och ja, nu vet jag att du läser detta och tycker jag är helt fel ute. Din självkänsla är sargad och du fattar inte vilken guds gåva till männen som du är, i likhet med typ alla andra kvinnor där ute som jag ännu inte hunnit rädda. Jag hinner inte göra det just ikväll heller, men hoppas att ovanstående outburst ger en fingervisning i rätt riktning! Det finns mycket mer att säga om det du skriver (JA KLART han har pratat om dig m sina vänner, han är väl inte dum????. Och du har troligen blivit extra intresserad av honom för att han varit avvisande mot dig, o detta för att många kvinnor blir itutade att om de får en man på kroken som är avvisande så har de “vunnit” honom och ökar därmed i status, medan män som står villigt och väntar är lågstatus. Det stämmer inte m självbilden eftersom vi tror vi inte är nåt att ha, så när en kille vill ha oss, tänker vi, vad är det för fel på honom som vill ha mig, han är nog “below me”. Så sorgligt och vrickat…. Gör som Singla, ta en man som VILL HA ER istället för att ranta efter åbäken som är för osäkra för att visa vilka de är och vad de känner. Rätt självklart!)

Relaterade inlägg

• Är jag patetisk som hänger efter honom? (2)
• Är han en bekräftelsejunkie? (2)
• Visste du att han var mannen i ditt liv så fort du lade ögonen på honom? (1)
• Vi hade en trekant, är det mig han vill ha? (4)
• Styrelser o coacher (5)