Bebisfascination

7 november 2009 422 visningar 7 kommentarer
Ämnen:

Ok, jag inser nu att jag skriver om sånt man inte får skriva om, men jag MÅSTE. Jag inser att jag själv säkert en dag den vägen skall vandra, jadijadijadi, men jag är där inte ÄNNU o därför får jag bitch and wine about it.

Jag fattar såklart att ett barn måste vara typ det fräckaste man kan uppleva här i livet. Men när mina gravida gamla klassisar från Hålan lägger upp sina bebisbilder i 3D på sina ofödda barn som PROFILBILD på Facebook… är det inte nåt…. underligt på g då? Eller?? Ungen ser för övrigt ut som en alien. Jag tycker det är lite obehagligt.

Eller rapar jag på det vackraste i livet nu eller? Vad tycker ni?

En annan i gravidmaffian är f ö gravid igen. Jag höll på att tappa hakan när jag såg det, för hon FÖDDE ju just. Hon är mammaledig med sin åttamånaders, och är i elfte veckan nu med en ny. Va 17…. kan de inte vänta lite? Låta kroppen vila? Har de liksom inget annat å göra än å vara gravida??

Relaterade inlägg

7 kommentarer »

Mione skriver:

Jag håller med till 100%, det känns lite konstigt att exploatera sina barn för omvärlden redan innan de är födda.. och herregud, kan inte ugnen få svalna lite mellan gräddningarna…

Svara

# 7 november 2009 kl 11:43 f m

Linda skriver:

Det sägs ju att det mest egoistiska människan gör är att skaffa barn. Då måste det näst mest egoistiska vara att publicera dem på webben och förutsätta att HELA omvärlden är intresserad av just deras avkomma. Eller?
Jag kan villigt erkänna att jag inte är det minsta intresserad. Inte av att hålla den heller när den väl är här. Kräks på någon annan, vettja! :D

Och det skäms jag inte för.

Svara

# 7 november 2009 kl 1:40 e m

Me skriver:

Känns som vissas personlighet försvinner efter förlossningen. De blir endast mamma för ett bra tag. Vissa för alltid. De senare har jag verkligen inget gemensamt med. Tex avslutar de sms med :kram från Oscar (ett 3 månaders barn)
Har helt enkelt inga följdfrågor när mödrarna berättar om sina barn. Det är bara inte intressant.
Tycker det är lite obehagligt när man blir serverad förlossningsstoryn i tex lunchrummet,bara för att jag ochså är tjej.
Förstår att det är en omvälvande upplevelse,men det är väl det att vissa blir så distanslösa som skrämmer mest…

Svara

# 8 november 2009 kl 9:45 f m

frökenfräken skriver:

håller helt med all of the girls above!

Svara

# 8 november 2009 kl 4:46 e m

A skriver:

Jag håller väl med till viss grad - det finns få saker värre än folk som tappar sin personlighet pga barn, hund, lägenhet eller vad det nu må vara. Ett litet tag är det okej (det är ju en rätt fascinerande varelse säkert), men..nä. Inte låta barnet vara den som kramar till annat än far- och morföräldrar. Möjligen.

Att ha ultraljudet som profilbild är väl helt enkelt ett uttryck för att vad som tidigare varit privat numer tillhör den offentliga sfären. Att det sen är underligt, tja…jo. :) Men det är en ny värld där ute!

Hon som är gravid igen måste antingen tycka att det är bra att göra alla helvetesår i ett kör utan att hämta sig däremellan, eller bara vara dum. Kanske lite av båda. Två blöjbarn som inte ens kan prata - samtidigt! Gah. Men de flyger ju ut typ samtidigt också - om ungefär 19 år. Skitbra. Plus, föder man med x år emellan är man ju från jobbet då och då, hon tar det bara på en gång istället…

Svara

# 9 november 2009 kl 6:36 f m

Åsa skriver:

Hej!

Det löjligaste jag varit med om är att jag varje år får julkort “från” ungar (under 3 år) vars föräldrar jag inte umgåtts med på över ett decennium och har absolut inte heller träffat de aktuella “brevskrivarna”. Dessutom, håll i er nu, skriver barnen i jag-form om sina föräldrar om vad som hänt under året som gått: “mamma kände sig lite sliten när Hampus föddes och pappa fick nytt jobb i maj”.

Dessa julkort kommer varje år trots att jag inte på något sett hört av mig sedan år 2000! Tala om att inte kunna ta en vink!

Svara

# 15 november 2009 kl 3:37 e m