Projektledaren och jämställdheten
Jag funderar mycket, kanske för mycket, på det här med kvinnans roll som projektledare i relationen. Ni vet, ansvarig för det mesta. Jag är livrädd för att trilla dit och bli den där tjatiga flickvännen som idiotförklarar min pojkvän och bestämmer allt och gör allt och sen är bitter för att jag bestämmer allt och gör allt.
Mannen M är naturligtvis en enormt jämställd och kapabel människa, så det är rakt inte så att han behöööver en projektledare. El att vår relation gör det. Sist jag projektledde den tog det ju slut ;)
Men ändå kan jag inte hålla mina fingrar borta och jag navigerar smidigt (som en elefant) på tråden mellan att vara projektledare och bara en vanlig stöttande flickvän. Vart fasiken går gränsen?
Mannen M söker jobb och jag “pushar”. Tror jag. Eller tar över? Vad räknas det som när jag då och då surfar jobb åt honom, har fixat till hela hans cv, och hela tiden frågar om han ringt det där samtalet, hur gick det med den där chefen, och ska han nu inte…?
Varje gång en fråga slipper över mina läppar vill jag tejpa igen munnen, men det är så jävla SVÅRT! För ibland gör han faktiskt “FEL” (dvs inte som jag hade gjort). När jag fick se det cv han skickar ut till arbetsgivare blev jag chockad. Det var kanske inte fel på det som så, det var självklart ett helt ok cv, men det var inte så bra som det kunde bli, och jag blir enormt provocerad när folk inte gör sitt bästa. Små åtgärdanden lyfter ett bra cvinnehåll till ett fenomenalt cv, bara en så enkel sak som läsbarhet och rubriksättning. Så varför fixar man inte det? El snarare, ber MIG fixa det, om man inte har den blicken själv. Nu fixade jag ju det ändå liksom på eget tvångsinitiativ…. Som ett exempel dårå… Gaaah jag dör av skam bara när jag skriver detta, jag VET att jag lägger mig i saker som jag inte har med att göra. Men det är SVÅRT.
Jag VILL vara supportive trusting flickvän som stolt i blicken och obekymrat trallar på, för min man är en vuxen individ som tar bästa ansvar för sig och sitt. Men jag BLIR en nagging biatch som tar över kontrollen, neggar och påtalar saker jag tycker han gör fel. Hilfe!
Vem satte mig på den här hästen, jag vill av!
Är ju inte som att jag inte har nog med mig och mitt. Igår spenderade jag halva min hälsouppföljning med min coach åt att diskutera Mannen Ms liv och leverne och inställning till kost. Mannen M är ju en sån där ljuvligt underbar individ som inte lider av självförakt eller självdisseri, han tycker han är apsnygg (vilket han är) och funderar inte två ggr över de eventuella manliga trivselkilon som massa god mat och vin åstadkommit. Det funderar inte jag heller på, i like em huggy, däremot funderar jag på hur i helsicke JAG ska kunna hålla stilen om vi bor ihop och han har en helt annan livsstil. Och detta har jag varit superoroad över och bränt så mycket energi på, jag är livrädd att jag ska klara den här resan men att jag sen i framtiden halkar ner i bekväma parishjulspår igen eftersom Mannen M inte förändrat sina vanor.
Så detta har jag stimmat om och pushat Mannen M att påbörja nåt själv, så att också han förändrar tänk och beteende, så vi inte drar ner varandra sen och så vi kan göra detta tillsammans som en stärkande grej, snarare än att jag ska göra det själv och han titta på och äta oxfilé. Om ni fattar. (Nu är ju inte Mannen M typen som äter oxfilé framför flickvännen som äter pulver, de flesta måltider har han ätit out of my sight, det enda jag eg behövt stå ut med är att han gör omeletter på morronen.) Mannen M har stretat emot, tyckt att det kommer ordna sig sen när vi bor ihop och att vi då tänker på vår kosthållning eftersom jag gått en utbildning och det blir säkert bra och inte behöver han nåt mer än detta. Och jag har då bräkt att JAG VILL FAN INTE VARA ANSVARIG FÖR VÅRT NYTTIGA LEVERNE i nåt slags “feministiskt statement” (there we go again).
Well. Igår ringde Mannen M och förklarade att på lördag ska han på möte på Itrim. Han gör det han med. Så gör vi det ihop. Så blir det bra.
Och jag fylls av en skräck/stolthetsblandad förtjusning. Jag vet inte vad i detta beslut som är för Mannen Ms egen skull, hur mycket som är för min skull, hur mycket som är för vår skull eller hur mycket som är för “få slut på det förbannade jävla tjatet”-s skull. Jag är jävligt rädd att det är det senare, att mitt “peppande och pushande” egentligen varit förklätt (?) flickvänsbestämmande och att jag gått rätt i den fälla jag avskyr.
Jag tröstar mig dock med att ändamålet kanske i detta fall helger medlen. Är ju inte som att jag i så fall tjatat ner honom på en destruktiv väg. Och säg att så är fallet, att det faktiskt ÄR mer för min skull än för hans…. well… Hur jävla fel är det? Han vet mycket väl hur viktigt det här är för mig, och om det kräver att han går ner ett par kilo och får samma utbildning som jag och går igenom samma process, så är väl det bara bra och kanske - hoppas jag - inte en alltför stor uppoffring att göra.
Eller vad tycker ni? (Duckar)
Har jag världens bästa pojkvän och är världens sämsta flickvän? Vad blir domen? (Be kind.)
Precis som du säger är gränsen fin…och som i så många andra fall, handlar det egentligen inte om hur du upplever att du levererar so to speak, utan hur mottagaren uppfattar det hela. Det kan hända att det bara är du som tycker att det känns pushigt/bossigt flickvännigt.
I själva verket kanske han tycker att det är en utmärkt idé (du vet karlar….dom måste låta saker och ting sjunka in innan dom tar ett beslut och då även anser att idén var deras egen)
Jag säger bara kommunikation…….fråga honom! Berätta att du blev jätteglad över hans beslut men oxå rädd att han gör något han inte vill själv utan gör det för husfridens skull. Att det inte är din mening att vara pushig men att du inte vet hur ni ska lösa den här mat/hälsa-frågan och därför tagit till den enda lösningen i dina ögon……..talk to him….
Sedan skadar det ju inte att sköta om sin kropp så man får leva länge och friskt…..investerar för framtiden….(varför kommer man på sånt när man liksom jag är halvvägs?)…..*L*
alltså jag tänkte gå ifrån din fråga och gnälla lite till vöer tjejer som alltid och alltid och alltid är såna (som jag inte rikigt tror att du är) Jo, de däringa hönsen som är på och nagar på sina pojkvänner, vi har väl alla dem i vår bekantskapskrets?! Det värsta med dem är tyvärr ändå inte detta negativa tjat utan har ni märkt vad som händer med dem när man plockar ut dem från hemmets lugna och trygga vrå??? De blir HELT handlingsförlamade!!! De slutar helt plötsligt att gnata på den stackars pojkvännen och blir istället ett viljelöst våp som varken kan beställa in mat på krogen, bära sina egna väskor eller, gud förbjude, checka ut från ett hotellrum på egen hand. Det enda braiga dessa höns har fört med sig för min egen del är att efter att jag varit på in i h*lvete irriterad på ovanstående så börjar jag rannsaka mig själv… Det brukar ju vara så att det man retar sig emst på hos andra är sidor hos sig själv som man inte gillar, eller hur? Anyway detta ledde till att jag såg att jag ahde likadana gnälliga sidor själv, vilket jag genast har börjat jobba med. Så jag kanske ska skänka en tacksamhetens, eller kanske min sambo ska, tanke till de höns som jag har i min närhet?!
Och återigen, jag tror inte för ett ögonblick att du är ett höns, kära lilla pingla!
Det är ju alltid svårt att leva ihop och inte påverka varandra öht. Det är väl inget fel att börja med en god vana pga någon annan. MEN jag tycker det är fel om man gör saker för att den andra vill. Varför Mannen M gör eller inte gör får du fråga honom om…och sedan tro på att det är han svarar är det som är sant. Du tar ansvar för dig och Mannen M för sig.
Jag tror att ni är lika fina båda två. Ingen bättre och ingen sämre.
PUSS
Åh tack för era insiktsfulla analyser! (O för att ni inte dömer så hårt ;))
Vår kommunikation är jättebra, vi har pratat flera ggr om just dessa mina farhågor, o Mannen M försäkrar att han gör det för sin egen skull “men kanske behövde en liten spark i baken”. Så det här är mest mina hjärnspöken o nojor… som vanligt :)
Bara att inse…du har gjort en toffel av honom :-)
Skulle också säga det där med kommunikationen - om du upplevs på ett eller annat sätt vet du ju inte förrän du frågat.
Det sagt, så hade jag i vart fall blivit rätt kränkt och irriterad över om någon förbättrade mitt cv utan att ens fråga mig…om jag däremot fått förslag om att få hjälp med att göra det bättre skulle jag naturligtvis ta det. Själv har jag sökt så många jobb (och kommit till punkten att jag alltid fick komma på intervju samt fortsättningsintervju) att jag vet vad som fungerar - det säger jag också till mina vänner och erbjuder dem hjälp. Det är ju inget tvångsinitiativ, det är att vara snäll och gullig och stöttande. Att man sedan är nyfiken och undrar hur det går är ju naturligt - men att söka jobb är _hans_ projekt, inte ditt, du behöver inte veta varenda detalj, ju. Sånt kan vara stressande, även om jag inte säger att det är det i ert fall. Plus. Om han tycker det är det borde han väl säga ifrån?
Med mat kan det vara svårare, men det är väl som vanligt, ta inte på dig en roll du inte vill ha. :) Och lita på att Mannen M säger ifrån, han verkar från vad du skriver på bloggen vara en vettig människa som klarar av att ta ansvar för sig själv. Om han då tycker att du går över någon gräns så säger han väl till?
Dagens lästips är fö http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com/ (om du inte redan läst den bloggen eller boken) om du vill läsa mer om kvinnan som projektledare etc.
Anne - Ah, i så fall, är jag nu nöjd ;)
A - Jo men klart jag frågade! :) Tack för lästipset. En av författarna och jag går faktiskt way back i ett annat (feministiskt) sammanhang. Fast hon vet inte att det är jag som har den här bloggen, om hon nu ens vet att bloggen finns haha. Men men, hur som helst, boken är bra och Rebecka är bra och det är jädrigt viktigt att hålla sig utanför projektledarrollen bäst det går :)
Hmmm……..kanske en till affärsidé? ProffsCVskrivare? Jag anmäler mig direkt! Mitt CV verkar inte göra någon större verkan….
Bara skicka :) Om du vill alltså!
Klart jag vill! Den behöver en rejäl uppruskning antar jag…..TACK!
Kommentera!
Prenumeration
Kommentarer via RSS
Lägg till på Bloggkoll
Favorisera på Nyligen
Min sida på Bloggportalen
Senaste inlägg
Mest lästa inlägg
Mest kommenterade inlägg
Arkiv
Nya kommentarer
Toppkommenterare
Kalender
Omröstning!
Om du länkar till Salong Singla, pinga Nyligen.se
Ämnen
bögar bubbel bubblor dejt dejta dejting fest Fråga Singla fredag glamour Henrik julafton julklappar julpynt kärlek karriär kontaktperson män Mannen Från Himlen Mannen M middag parrelationer ragg ragga regler relation relationer Salong Singla sex sexualitet shoppa singel singelblogg singeljul singelliv SiS självbild självkänsla skönhet skumpa sms The Guru tips tips till singlar vännerRSS och Bloggkoll