När ska man börja para sig egentligen?
Tjenare sockertoppar!
Jag satt för ett tag sen hemma hos goda vänner och gluttade på deras barn med vänner fråg gården som lekte nån modern form av “mamma, pappa, barn” på uteplatsen.
En kille och en tjej som bodde vid solsängarna hade adopterat ett barn från asien, två av killarna (som var bästisar) var bögar fast den ena killen hade barn med en av flickorna, denna flicka var gift med en annan kille nu och hade ytterligare ett barn, dockan (barnet) skickades över till “pappornas” hem under matbordet på pappavecka, tjejerna åkte på spa-resa till fontänen på gården och lämnade barnen hemma med papporna, dom gick på middagar hos varann och killarna gjorde lika mycket av städning och hushållsarbetet som tjejerna, …….ja ni fattar. Jag blev naturligtvis öppet rörd av att se detta och att könsrollerna i dessa lekar har förändrats så mycket sen jag var barn.
När jag lekte denna lek som liten så var Pappa det tråkigaste som fanns att vara i denna lek…..han åkte bil till jobbet och när han kom hem så satt han på sin feta röv och läste tidning medan tjejerna gullade med barn, lagade mat och städade. På sin höjd fick pappan klippa gräsmattan eller fixa med bilen. Jag menar det var ju inte hundra år sen jag var barn och ändå är det så stor förändring.
Något annat som slog mig var hur självklart ungarna stog upp för sina “förhållanden” och hur lite skilsmässor det var på uteplatsen.
Jag vet inte om jag är en udda existens eller om jag är trasig på något sätt. Men när slutar man att se på sig själv som singel? Inte så att jag är ute och busar runt med andra karlar men jag ser väl mig själv lite som en singel i ett förhållande.
Min karl verkar dock ha klara paris-tendeser och vill göra ALLT tillsammans. Resultat: jag blir tokding och sparkar bakut så det står härliga till.
Jag VILL träffa mina vänner själv, kunna prata skit om min karl, vårda de relationer som funnits med mig längre än han, kunna vara lite småflirtig, lägga pengarna som borde hamna i “gemensam semesterkassa” på ett par snygga skor, ha goda vänner på besök utan att presentera pojkvännen som jag inte tror har nåt gemensamt med besökaren, ha en kväll med en god bok i sängen utan kille………ha lite egotid.
Det är inte på något sätt så att jag inte tycker om min karl och inte vill vara tillsammans med honom. Tvärt om. Men för att vara den bra pojkvän som jag vill vara mot honom så behöver jag utrymme att bara vara jag.
Men när jag ser på både min och framförallt hans bekantskapskrets så verkar folk inte fungera som jag. Dom verkar nästan leva sina liv ihopfästa med nån form av relationsmässigt superlim. Dom verkar ju göra ALLT ihop ju………..det är nästan som dom blivit en förlängning av sin partner. Även när min kille pratar om dom så nämns aldrig den ena parten i förhållandet utan det är är alltid båda. Det är aldrig tal om att Blutt skulle komma över på lite grillat och vin utan att Blatt är med också, han går aldrig och fikar med bara Blatt utan att Blutt är med, Blutt följer alltid med Blatt när han ska köpa ett par skor……..och jag blir vettskrämd!
Så nu tjejer så frågar jag er om råd här.
Är jag galen eller hopplös som inte fattar varför vissa par beter sig som om dom var siamesiska tvillingar?
Är det fel av mig att se mig som singel i ett förhållande?
Är det dumt att behöva tid med sig själv även i en relation?
Massor av kramar från en förvirrad kille som vi kallar:
Mannen Från Himlen
Vet inte om jag några råd men kan iaf säga hur jag ser på dina frågor :)
Jag fattar inte heller varför par är som siamesika tvillingar. Jag är själv precis som dig en person vill kunna göra saker utan min partner.
Vill även att han ska gör saker utan mig med sina vänner.
Att ses som singel i förhållande är svårt att fråga på. De gånger jag gjort har vart för att förhållande inte är bra.
Självklart ska man ha egentid i en realtion, annars kommer de inte hålla i slutändan.
De var mina svar, men de mest vad jag tycker inga direkt råd.
Kram J
Tacktacktack!!!
Ååhhhhhh så skönt att höra att det finns fler än jag!!!! Förstår SÅ väl vad du menar.
Fast jag har nog nått bristningsgränsen i nuvarander förhållande.. Blir tokig på att karlsloken jag dejtar (eller “är tillsammans med” enligt honom) tar det för givet att vi ska göra ditten o datten tillsammans och vill “prata uuuuuuuut” bara för att jag inte vill sova ihopslingrad me’n när det är tropisk hetta på nätterna eller för att jag hellre stannar kvar i stan över helgen än följer med till hans föräldrahemn osv osv…
Kanske måste ta och plita ner ett Fråga Singla-mail…!!
Anyway, tycker INTE du är galen, tycker du är sund!!! Kasta sig in i förhållanden må se rosenskimmrande ut på film men in real life kan vi väl få ge oss lite tid att upptäcka och komma nära varandra? Det är väl att vårda sina relationer om något..?!
Massa kramar!!
Klart som korvspad att man måste ta sig tid med sig själv i en relation! Gå ut med sina vänner utan partnern i släptåg och han ska givetvis gå ut med sina vänner utan mig i släptåg! Men människor reagerar på det. Jag tror de känner sig hotade av sådana par som samtidigt är självständiga individer. Som exempel tar jag en händelse ur mitt förhållande. En fredagkväll efter att jag jobbat hela veckan, suttit på ett tåg i ett par timmar för att ta mig till min kärlek, kommer fram sent, så är vi bjudna på födelsedagsfest hos hans bästa tjejkompis tillika granne. Jag hade redan innan förvarnat om att jag kanske inte skulle orka gå på fest men att givetvis ska det inte få hindra honom från att gå på festen. I vilket fall efter att ha fått mat och duschat var jag såpass pigg att jag följde med över till festen ändå. När det sen var dags för utgång var jag så trött att jag bestämde mig för att gå och lägga mig och sova istället. Karln följde med mig hem till sig och såg till att jag var ordentligt trött och sa sen godnatt och gick ut och letade upp sällskapet som gått ut på krogen. Jag somnade på 2 sek och vaknade först när han kom hem och kröp ner i sängen. Efteråt har vi fått höra från inte bara sällskapet som han var ute med utan också hans mor att det ju inte var snällt av honom att gå ut när jag var där och inte ville gå ut! Vadå inte snällt av honom!! Jag sooov ju! Hur roligt sällskap hade jag varit och det faktum att jag redan visste att det skulle bli fest och utgång innan jag kom dit och ändå valde att komma dit fast jag visste att jag skulle vara trött och utarbetad… Nej jag tror att de känner sig hotaded av det. Vet inte varför men kanske är de inte tillräckligt starka individer att de skulle kunna tillåta sina respektive den friheten och då känner de sig hotade av par som faktiskt gör det. Klart sjutton att vi har en skiljsmässostatistik som är skyhög om vi tröttar ut varandra genom att alltid vara med varandra. Hur konstigt är det inte om passionen dör om man har varandra så nära inpå att man blir som syskon istället för älskande? Jag skulle personligen tröttna totalt efter ett par månader om jag alltid hade personen tillgänglig.. jakten dör ju helt och jag tror att vi behöver få jaga, längta, känna spänning när vi väl träffas. Vi människor är adrenalinjunkies och så även när det gäller kärlek, något som vi gör tillräckligt ofta, tillräckligt mkt minskar kickarna av och vi måste då utöka med något annat, därav börjar människor titta efter andra på dansgolvet och kanske inte bara titta utan gränserna vidgas hela tiden för det krävs mer och mer för att känna kicken.. well det kanske blev rörigt men det här är en liten hjärtefråga för mig då jag efter förra förhållandet lovade mig själv att aldrig igen bli tillsammans med någon som följer min minsta vink och alltid finns tillgänglig. Visst är det jobbigt ibland när man längtar men desto mkt bättre blir det de stunder vi har tillsammans! Nu har det gått 6 månader och jag är mer kär än nånsin, vid det här laget brukar jag vanligtvis ha börjat tröttna och fundera på hur jag ska ta mig ur på ett smidigt sätt…
oh förlåt.. glömde styckeuppdela inlägget, det blev visst lite långt..hoppas det går att läsa ändå!
kram kram
@J - Kära J!
Tack för Ditt svar på mina spörsmål. Är så skönt att höra att jag inte är ett monster som inte kan sitta ihop med min partner hela tiden.
Vad det gäller att jag känner mig som singel även i ett förhållande har jag lagt en hel del tankekraft på sen inlägget skrevs och kommit fram till att det snarare handlar om något i mig själv än de yttre förutsättningarna. Att jag är så övertygad om min egen styrka att den är lika stark i som utanför en relation. Hoppas att nån förstår vad jag menade….är lättare att förklara i tanken än i skrift.
Tusen varma kramar!
Mannen Från Himlen
@em - Käraste EM!
Härligt att läsa att det är fler än jag som behöver utrymme med sig själv för att kunna vara den bra partner som man vill vara mot sin pojkvän.
Jag har faktiskt satt mig ner med min kille och tydligt förklarat mitt behov av egen tid för honom och att det är en viktig del av att få vår relation att fungera. Det blev lite “kohandel” på vägen, men jag gav honom vissa saker och han gav mig större utrymme för mig. Skönt att han inte satte sig totalt på tvären och kände sig sviken eller bortvald. För så är det ju inte på något sätt……jag vill ju att detta ska fungera ju.
Hoppas VERKLIGEN att du lyckas förklara för din kille hur viktigt Ditt utrymme är i relationen och att du inte gillar honom mindre för att du dör av värmeslag om han ska ligga kloss intill dig i värsta sommarhettan. Det är ju inte att du tar avstånd från honom som partner utan att du skapar en luftspalt för att inte svettas ihjäl.
Tusen kramar och lycka till med din paris-kille.
Mannen Från Himlen
@Mione - Älskade Mione!
Tack för ditt långa och fina svar på mina spörsmål!
Jag tycker personligen att det låter som du har ett ytterst sunt förhållande och jag hoppas verkligen att kärleken håller i sig.
Har som sagt gett det jag skrev om i detta inlägg mycket tankekraft sen det författades och har nog kommit fram till att en hel del av det som “de ihopklistrade” hävdar är ett normalt beteende i en relation snarare handlar om en bristande tillit både på sig själv och deras partner. Självklart finns det undantag för detta och personer som faktiskt mår bäst och har det roligast när partnern är med och det vänder jag mig på inget sätt emot utan tycker är något jättefint.
Jag och min kille var ute med två par ur hans bekantskapskrets för ett tag sen och såg två lika skrämmande beteenden för par på krogen:
Par 1: Sitter fastspikade vid vårt bord hela kvällen….hade vi en rolig diskution frågar ni er nu? Nä, ingen som dom deltog i i vart fall…..dom satt nämligen och grovhålglade hela kvällen och kom bara upp till ytan för att hämta lite luft eller dricka lite skumpa då och då. För oss som bordsgrannar var detta inte helt mysigt då man fick en lite för detaljerad bild i deras sexliv.
Par 2: Varvar att sitta vid bordet och glo på sin partner som i värsta “jag är singel och vill ligga ikväll-stilen” “beter” sig på dansgolvet med diverse främlingar. Det dansades porrdans, det taffsades och bjöds på drinkar….det är mycket möjligt att detta beteende sen resulterade i fantastigt “argt du är fan MIN-sex” när dom kom hem. Men för mig och min kille så var det rätt jobbigt att sitta vid bordet och höra om “hur kan han ens prata med ett sånt skabbragg” och “sådär dansar hon då ALDRIG med mig”.
Detta var väl i och för sig ett sidospår så det skvätter om det men åter till ämnet.
Jag tror och till viss del hoppas att den parsamhet som betyder att man gör ALLT med sin partner är på utdöende. I det kära bondesamhället som härskade här i landet för inte så länge sen så hade man ju inte mycket val vad det gäller att tillbringa tid ifrån sin partner. Det var väl på sin höjd när bondmororna samlades för syjunta i prästgårn. Annars så var man väl så illa tvungna att hålla ihop och diskutera det som låg närmast till hand: hur sjutton får vi mat på bordet, vårsådd och slakt…..
Idag när vi alla har starka egna intressen, massor av fritid, krävande yrkesliv och egna vänskaper så är det ju självklart att det ska mycket till för att ens partner ska tycka att alla delarna i ens liv är lika intressanta och vilja delta i dom. Jag tror att en ny form av parsamhet är på frammarsch där man snarare är “par-singlar” med egna intressen och vänner. Där man tillbrigar tid ihop för att man VILL och inte bara för att han/hon ligger hemma i soffan och väntar på mig. Jag hoppas verkligen att jag har rätt i detta för jag tror att det kan skapa starkare relationer och starkare individer.
Det blev visst ett långt svar här men jag hoppas att det innehåller lite vett!
Massor av kramar från:
Mannen Från Himlen
@Mione - Ingen fara vännen……Du hade mycket vettigt att skriva om ämnet och det var ett nöje att ta del av dina tankar!
Stor kram från
Mannen Från Himlen
Kära Mannen från Himlen!
Åh vad jag förstår dig vad gäller ditt lilla sidospår med par 1&2.
Par 1 låter som ett exemplariskt kopia på ett par i min vänskapskrets. De drar sig inte heller för att fullkomligt äta upp varandra och sitter definitift ihop. Jag hade i höstas någon gång bjudit hit dem över en helg (de bor 20 mil bort numera). Då skulle vi gå ut och äta när de kommit ner. Och vad händer, vi är 3 som går ut och äter och de 2 sitter på ena sidan om bordet och jag på andra sidan. Jo de sitter o hånglar och bedyrar hur mkt de älskar varandra både innan maten kommit och under måltiden! Där sitter jag ensamen på andra sidan bordet, singel som jag då var och visste inte vart jag skulle ta vägen eller vart jag skulle titta. Tycker att det är ett oerhört oförskämt beteende och det spelar egentligen inte så stor roll att jag var ensamen vid bordet för det är lika oförskämt när man är fler också. Har man gått ut tillsammans med flera så får man väl se till att hålla sig lite från varandra…
Par nr 2 låter som om de redan uppnått statusen att de umgåtts för mkt och att det inte är tillräckligt spännande med varandra längre, så att de båda två försöker väcka varandras intresse men kanske ändå inte finner varandra tillräckligt spännande. De försöker väcka svartsjukan hos varandra och också delvis lyckas men kanske inte tillräckligt för att väcka gnistan igen.. Mkt intressant det där.
Jag tror också att par 1 kommer att uppnå par 2 statusen allt för fort..
Jag vet ett förhållande som jag beundrar mkt och ser upp till. Själv är jag skiljsmässobarn så mina föräldrars relation är ingen jag har som förebild. Däremot mina morföräldrars som blev tvingade att gifta sig när min mormor blev gravid vid 19 års ålder. De har hållit ihop i över 50 år nu och har alltid tillåtit varandra att leva sina egna liv. Min mormor har rest över hela världen med sitt arbete och morfar har rest mkt i Sverige med sitt arbete. De var och är verkligen före sin tid men jag tror att de har levt de senaste 30 åren så som vi måste tillåta oss att leva i relationer idag. Precis som du beskriver par-singlarna. Man måste försöka förbise saker som svartsjuka och kontrollbehov och låta varandra leva ut sina drömmar. Aldrig att jag skulle låta någon komma emellan en resa eller något annat som jag länge velat göra. Hur länge skulle man inte ångra sig då när förhållandet väl tar slut? Hur många bittra kollegor i övre medelåldern har jag inte som blir avundsjuka på det mesta och suckar om att “det hade de också velat gjort men det gick ju inte för mannen och barnen…”…
Nä jag tror att det är du och jag och de andra som har samma inställning som är vinnarna i kärleken!
Kramar o mer kramar!
@Mione - Käraste Mione!
Tack för dina intressanta och riktigt roliga åsikter i ämnet *läste med ett leende lekande på mina läppar*.
Du har troligen grymt rätt vad det gäller par 1&2. Trist att dina vänner betedde sig på det sättet när ni var ute och åt, tycker det är sabla oförskämt av dom att bete sig mot dig på det sättet. Jag menar ifall de bara ville grovhångla så skulle det väl vara tusen gånger enklare att resa sig från soffan och gå över till sin partner som ligger i sängen….att resa tjugo mil, boka upp din tid (som om du inte skulle kunna ha nåt vettigare för dig en helg än kolla in SM-slutspelet i tunghockey)låter ju bara extremt dyrt och ruskigt respektlöst.
Jag blir så lycklig över att du har ett så sunt och respektfullt par att se upp till i din närhet som dina morföräldrar. Jag är dock övertygad om att det säkert funnits perioder i deras äktenskap som varit rena rama helsiket (sådana perioder tror jag finns i alla sunda förhållanden). Men det viktiga att tänka på är ju att de verkar ha sett varann som något tryggt att luta sig mot och få blomma rikligt båda två snarare än de par som hävdar att de “växt ihop” *ryser lite av obehag*. För det är väl snarare att ömsesidigt stötta och njuta av att se sin partner växa som människa som är målet i en relation, snarare än att bli sin partners förlängning.
Jag vet att många säkert kommer misstycka över det jag skriver nu, men jag tycker du väljer rätt i att inte låta en partner stå i vägen för en resa eller något som du planerat eller drömt om. Är han något att ha så är han väl kvar när du kommer hem…….
Hade själv en kille som var villig att säga upp sig från sitt välbetalda jobb, säga tjenixen till vänner och familj, sälja sin bostad och flytta till sverige….jag frågade honom MYCKET sakligt: Vad är det som drar dig till sverige? Han svarade snabbt: DU!!
Jag sa till honom att det skulle finnas MINST tio lika starka skäl till innan han flyttade. Jag vill fan inte sitta fast i en relation där min partner kan hålla upp stora “dåligtsamvete-kortet” över mitt huvud med ett fingerpekande “Kolla vad jag gav upp för din skull”….
Tror inte det skulle vara en sund grund för en relation….oromantiskt kanske men så känner jag.
Nu blev det visst ÄNNU fler sidospår…*ops*
Massa kramar:
Mannen Från Himlen
Kommentera!
Prenumeration
Kommentarer via RSS
Lägg till på Bloggkoll
Favorisera på Nyligen
Min sida på Bloggportalen
Senaste inlägg
Mest lästa inlägg
Mest kommenterade inlägg
Arkiv
Nya kommentarer
Toppkommenterare
Kalender
Omröstning!
Om du länkar till Salong Singla, pinga Nyligen.se
Ämnen
bögar bubbel bubblor dejt dejta dejting fest Fråga Singla fredag glamour Henrik julafton julklappar julpynt kärlek karriär kontaktperson män Mannen Från Himlen Mannen M middag parrelationer ragg ragga regler relation relationer Salong Singla sex sexualitet shoppa singel singelblogg singeljul singelliv SiS självbild självkänsla skönhet skumpa sms The Guru tips tips till singlar vännerRSS och Bloggkoll