Hej Singla!!

Jag började läsa din blogg för ca ett halv årsedan och den stöttar verkligen mig i många lägen då jag känner mig svag och förvirrad. Det du skriver är helt klokrent och jag har introducerat många i din blogg! Jag skulle vilja säga att jag har mycket god självkänsla och är väldigt medveten att jag är ett riktigt kap för det manliga släktet! Jag har haft ett långt förhållande på 5 år som tog slut för 2½ årsedan. Efter det så har jag dejtat en del och trivdes då med lite halv seriöst dejting. Dock så har killarna fått mer känslor så det har varit dax att dra sig ur efter ett tag. Men sen ett tag tillbaka vill jag faktiskt hitta en som behandlar mig som den prinsessan jag är =). Men detta är som vi vet inte helt lätt…

Verkar som alla killar jag träffar inte vill ha något seriöst och detta har gjort mig en aning bitter alltså. Jag är absolut inte den tjejen som är PÅ som en igel utan jag känner av situationen till max och är hellre lite mystisk o spelar helt på charmen (mer än det sexuella) i början. Just nu träffar jag en kille som jag känner börja få mig på fall. Men pga vissa losers som man har träffat innan som mitt upp i allt det underbara säger: Jag vet inte riktigt om jag vill ha en relation just nu… Du är underbar, men just nu passar det inte så bra.” ( What the F***, B.S!!). Så nu när jag träffar denna härliga man sen 4 v tbs som ger mig uppmärksamhet, hör av sig, ger mig komplimanger, vill träffa MIG, så kan jag inte helt släppa min gard! Jag letar helt tiden efter tecken på att han kör dubbelspel eller håller på att tappa intresset. Lus läser hans face efter tecken och idag tyckte jag mig hitta ett (som egentligen är en skit grej…) och detta fick mig att gå i taket. “I KNOW IT!!,” kände jag bara. Men när jag sen blev lite mer objektiv på situatioen så såg jag ju att det likaväl kunde vara någonting annat som han menade. Tycker det är sjukt att jag ska känna så här, eftersom jag är UNDERBAR! Men ändå kan jag inte lita på att han verkligen fattar det… Just eftersom det har upprepat sig så många gånger. En del av mig är väldigt säker på att historian kommer upprepa sig i detta fallet med… Skulle det kanske hjälpa om jag frågade honom på vilket sätt vi ses? Eller e det för tidigt? Jag sa till honom innan vi hade sex att jag ville lära känna honom innan vi tog det steget, så jag tycker det borde vara tecken nog på att jag är seriös. Han respekterade det tillfullo och fortsatte att träffa mig och väntade tills jag var “redo”, och det kändes ju oxå seriöst från hans sidan, eller? Helt förvirrad här borta Singla… Snälla hjälp mig ur detta!!

Hoppas allt e bra med dig och att MFH gör dig så lycklig som du förtjänar! =)

Svar:

Hej min älskade lilla finaste raraste! Så GLAD jag blir av att du mejlar hit och att du läser och att du TIPSAT ANDRA! :) Det är skitbra, låt fler få veta att det finns en plats för alla nojiga nerviga singelchix där vi får lov att vara heeeelt normala!:) Jag är också superglad att du vet hur underbar och fab du är och att du förtjänar att bli behandlad som det finaste i butiken, insvept i siden och varsamt behandlad :)

Till ditt dilemma… Jag känner verkligen med dig underbara, och jag tror inte att du är ensam. Heck, till och med JAG har varit där. Fattar han verkligen hur underbar jag är, vill han verkligen, bryr han sig på riktigt, alltså riktigtriktigt och inte bara litegrann? De där frågorna kan äta upp oss inifrån, vi blir spända och nervösa och börjar TOLKA hit och dit. Detta tolkande och analyserande, eller ponanerande som The Guru så vackert myntat, ibland är det bra och nyttigt men alltsomoftast är det rent självdestruktivt. Så, vad gör man åt det?

Enkelt! Eller okej, “enkelt”…. Man får helt enkelt bestämma sig för att själv alltid köra rent, själv alltid vara kommunikativ och ärlig och renhårig, samt bestämma sig för att utgå från att alla andra gör detsamma! Det är den snabbaste och mest skonsamma vägen till att inte bli playad. För playad blir man bara om man A träffat på en högmanipulativ psykopat (could happen) B faktiskt är lite korkad. Oftast gäller det senare…

Största problemet är att vi har inte riktigt koll på vad det innebär att bli playade. Den allmänna uppfattningen tycks vara att det VÄRSTA som kan hända är att han visar sig inte vara riktigt lika intresserad, hans intresse svalnar, vi blir “dumpade”. Medan det egentligen inte ALLS är det värsta. Det värsta är att stanna en enda minut i en destruktiv relation.Vilket ger att vi skall tacksamt pusta ut så fort vi märker att den vi umgås med är no goods, för det ger oss chans att ta oss därifrån. Att “bli dumpad” kan i själva verket ses som en gift from heaven.

Hur det nu är så innebär detta att så länge du är snäll och bra och han VERKAR snäll och bra, så är it all gooood :) Analyserande och ältande och funderande kommer inte lösa någonting alls. Vi måste utgå från att de som säger att de vill vara med oss, också vill det. Vill de inte det, kommer vi märka det illa kvickt. Då slutar de ringa! Går under jorden. Bitchar med oss!

Det är möjligt att historien kommer att upprepa sig, att det visar sig att han inte vill vara med dig. En gång till, två tre fjorton! Hur många gånger det än händer så gör det dig varken mer eller mindre underbar. Okej, kanske lite mer, för du blir en erfarenhet visare. :) Men hans eventuella förälskelse har faktiskt INGET att göra med hur bra du är. Du blir inte bättre av att tre män är halsöverhuvud förälskade. Du blir inte sämre av att INGEN är kär i dig. Du måste helt enkelt föra ditt självvärde ut ur ekvationen när det gäller kärlek! Se det som att grunden är att du är fab! Dit verkar du ha kommit och det är fantastiskt! Men sen då, nästa steg, he loves me, he loves me not? Well, time will tell…. Och under tiden är det enda du kan göra att vara där, och vara helt och fullt du.

SJÄLVKLART skall du förhöra dig om vilket sätt han vill ses på, men kanske inte på det sättet du tar upp. UTGÅ ifrån vad DU vill. Så länge du tar ansvar för dig själv, det är det viktiga. Han och alla andra måste ta ansvar för sig själva. Säg “jag vill detta och detta. Vad vill du?” Varken mer eller mindre tydligt. Då får du - med förhoppning - raka svar. Får du det inte är det då dags att ta ställning till om du vill låta honom fundera, eller om du tycker det verkar bättre att gå vidare själv. Hur det nu är så börjar allt med dig.

Jag vet inte om jag tycker det är ett så himla “gott tecken” att han gick med på att vänta tills du var redo för sex. Missförstå mig rätt, det är såklart “bra” men det är snarare en självklarhet än något som borde rendera plus i boken. Snarare renderar det direkt tillbaka till GÅ för de ägghuvuden som inte är fair med att vänta med det intima tills det känns gottigt för båda.

Var nu lugn och trygg i att så länge du vet ditt eget värde, så länge du känner dig underbar och FAB, så kommer detta att skina igenom till andra. Det betyder inte alltid att det blir en livslång relation, shit, om jag skulle räkna alla som tyckt jag var underbar och fab så skulle jag vara bigamist big time ;) Men det betyder iaf att du inte behöver älta fram och tillbaka kring om han verkligen verkligen fattat. Det visar sig. Och en viktigare fråga är faktiskt hur underbar och fab du tycker att HAN är?

Puss puss puss på dig sköna varelse. Och tack för lyckönskningen :) Jag förstår att det kan vara förvirrande, men MFH är inte min kärlekspartner, iaf inte på det romantiska planet. Han är min bästelisaste bög. Mannen M är mannen jag valt att spendera min tid med. Han vet att jag är underbar. Och hur vet jag att han vet det? Han visar det i ord och handling every minute of every day. Och jag visar det tillbax :)

Andra bloggar om: sex, kärlek, dejting, relation, singellliv, singlar, tips till singlar

Relaterade inlägg

• Om Salong Singla (2)
• I AM ON FIRE! (5)
• Nu är det oliiiiidligt spännande (7)
• Neeej, jag är INTE förlovad (0)
• En söndag från parishimlen (2)